95% tror. 15% vet.

Jag fastnade framför en Idol-audition igår. Och där stod hon, full av självförtroende. Madison Square Garden? Självklart. Världsturné? Check. Allt var redan klart i hennes huvud.
Men när tonerna inte riktigt landade… blev det tydligt för alla andra: verkligheten och självbilden gick inte hand i hand. När juryn sa nej var det inte för att hon inte kunde sjunga…nej, det var juryn som var "inkompetent".

Och där slog det mig: vi är rätt många som är lite som henne. Fullt övertygade om vår egen briljans, men inte alltid helt i kontakt med verkligheten.

Forskningen stämmer:

95% av oss tror att vi har god självinsikt, men bara 10–15% har det verkligen.

Så vad skiljer de som verkligen har självinsikt från de som bara tror att de har det?
Det handlar om vilka frågor vi ställer oss själva.

De flesta fastnar i VARFÖR:

• "Varför lyssnar ingen på mig på mötena?"
• "Varför händer det här alltid mig?"
• "Varför är folk så dåliga på att fatta?"

Varför-frågor låter viktiga, men leder ofta till självförsvar, skuldbeläggande eller en känsla av att världen är emot oss.

De med verklig självinsikt ställer istället VAD-frågor:

• "Vad i mitt sätt att presentera gör att folk tappar fokus?"
• "Vad kan jag göra annorlunda nästa gång jag hamnar i en konflikt?"
• "Vad behöver jag lära mig för att förstå bättre?"

VAD öppnar för handling och förändring. VARFÖR tenderar mest att leda till ursäkter och att felet alltid ligger utanför oss själva.

Så nästa gång du fastnar, byt ut VARFÖR mot VAD. Och om du fortfarande är säker på att du tillhör de där 10–15%… då är det kanske dags att ställa dig frågan: "Vad får mig att tro det?" :)