Jag såg ett inslag igår där en äldre man sa att världen består av två typer av människor: givers och takers. Han sa det med en sådan självklarhet, som om han äntligen knäckt koden till hur allt hänger ihop.
Och visst… vi känner igen dem. På jobbet, i vänskapskretsen, i ledningsgruppen. De som delar med sig av kunskap, tar...
Jag är en nattlig fäktare av rang. Inte alla nätter. Men då och då…vid midnatt (ibland vid 03:00 tiden) snör jag på mig min osynliga rustning, vässar tankarna till svärd och rider ut mot drakar av tvivel, oro, skuld och gamla konversationer jag borde ha hanterat annorlunda 2014.
Det är något som gnager. Jag vet inte exakt vad det är. Jag borde vara överlycklig, tacksam, nöjd. På pappret är allt väldigt bra. Så ser min omgivning på det.
Hans hals, ansikte och armar var täckta av tatueringar – berättelser inristade i huden, ärr både synliga och osynliga.
Sitter och tittar på Aktuellt. Jag lyssnar till en fästmö som mist sin fästman, Salim, i attacken på Campus Risbergska. Hennes sorg är påtaglig. Hemsk. Obegriplig. Men också nödvändig.
Under en historisk vecka visade biskop Mariann Budde vad mod och framtidstro verkligen innebär. Mitt under Trumps installation riktade hon en kraftfull vädjan till honom – att se och lyfta de människor som lever i utanförskap. Det skedde rakt framför honom, i direktsändning, inför hela världen. Ingen såg det komma, och ingen var beredd. Men hennes...
Genom att välja det rätta framför det lätta kan DU bli hjälten – åtminstone i dina egna ögon. (Och låt oss vara ärliga, det är de ögon som räknas när du ser dig själv i spegeln, eller hur?)
För några år sedan skulle jag hålla en föreläsning för en större publik. Allt var minutiöst förberett. Jag hade en snygg PowerPoint, ett tydligt manus och en plan som var idiotsäker – tills tekniken bestämde sig för att utmana mig. Projektorn vägrade samarbeta, min dator ville uppdatera sig mitt i allt, och jag stod där med en publik som stirrade...
Det är uppenbart när vi möter andra människor vilka val de har gjort. Men sällan eller nästan aldrig vilka valmöjligheter de hade.
Jag minns när jag som 20 åring började på en ny arbetsplats. Där fanns en äldre man som gått i pension men tittade förbi för en kopp kaffe minst en gång i veckan. Gunnar var hans namn. Jag fann det väldigt givande att få prata med honom. Han hade många synpunkter. Gunnars framtoning var övertygande, oavsett ämne. En dag i...