Vad gör det om 100 år?

För några år sedan skulle jag hålla en föreläsning för en större publik. Allt var minutiöst förberett. Jag hade en snygg PowerPoint, ett tydligt manus och en plan som var idiotsäker – tills tekniken bestämde sig för att utmana mig. Projektorn vägrade samarbeta, min dator ville uppdatera sig mitt i allt, och jag stod där med en publik som stirrade på mig som om jag var nästa avsnitt i en dramaserie.

Min första impuls var panik. Min andra… att skratta. Jag tänkte: Vad gör det om 100 år? Så jag la undan datorn och började improvisera. Med en whiteboardpenna, några skämt och en gnutta kreativitet fick jag fram mina poänger ändå. Och vet du vad? När jag var klar kom flera fram och sa att det var en av de mest intressanta föreläsningar de hade varit på. Ironiskt nog hade misslyckandet blivit min framgång.

Lärdomen?

🌟Perfektion är överskattat🌟

Vi lägger så mycket energi på att allt ska bli "perfekt", men perfektion är sällan vad folk minns. Ärligt talat, ingen kommer tänka: "Vilken vacker PowerPoint det var!" De minns istället hur du fick dem att känna… och att du stod där och kämpade som en hjälte utan vapen.

🌟Problem är bara oväntade möjligheter🌟

När tekniken svek mig blev jag tvungen att vara närvarande på ett sätt jag annars inte skulle ha varit. Ingen distraherades av slides – vi hade ögonkontakt, skrattade och löste det tillsammans. Det gjorde upplevelsen bättre – inte sämre.

🌟Skratt löser mer än vi tror🌟

När jag skojade om att "tekniken tydligen tagit en kaffepaus" släppte både jag och publiken våra förväntningar. Skratt skapar en känsla av gemenskap och påminner oss om att ingen är perfekt. Dessutom är det ett faktum: om publiken har roligt, kommer de lyssna – oavsett om du har slides eller inte.

Så nästa gång något går snett, kom ihåg: det är inte misstaget som räknas, utan hur du hanterar det. Vad gör det om 100 år att tekniken strulade? Ingenting. Men skrattet och minnet av hur du vände situationen kan leva kvar betydligt.