"Livet består av tillfälliga lösningar!"

Förra helgen satt jag med en gammal ledargestalt över en kopp kaffe. Vi pratade om livet, jobbet och alla de där planerna vi alltid gör. Mitt i samtalet log han och sa:

"Livet består av tillfälliga lösningar."

Först skrattade jag, men sen fastnade orden. Och ju mer jag tänkte på det, desto sannare kändes det. Vi kan planera hur mycket som helst, men handen på hjärtat… hur ofta blir det som vi tänkt?

🎈 När teamet tappar en nyckelperson och rollerna snabbt måste fördelas på nytt.
🎈 När en strategi ser bra ut på pappret men marknaden rör sig i en helt annan riktning.
🎈 När en relation inte blev som du tänkt men du lär dig något om dig själv och hittar nya vägar vidare.
🎈 Eller de små vardagslösningarna, som att laga middag på det som faktiskt finns i kylen.

Forskning inom psykologi visar att vår förmåga att vara flexibla och anpassa oss är en av de största nycklarna till både välmående och motståndskraft. Planer ger oss trygghet, men det är vår improvisationsförmåga som gör att vi klarar vardagen. Och ibland till och med hittar något bättre än vi tänkt från början.

När jag hörde hans ord kom jag att tänka på en fråga jag fick för många år sedan, när livet kändes förvirrande:

"Följer du kartan eller terrängen?"

Den frågan skakade om mig. För jag insåg att jag ofta höll hårt i kartan, planen, målen, bilden av hur livet "borde" se ut. Samtidigt som terrängen framför mig såg helt annorlunda ut. Och kanske är det precis där de tillfälliga lösningarna blir viktiga.

Vi kan rita hur många kartor vi vill, men i slutändan är det terrängen vi måste navigera.
Så kanske borde vi hylla dem lite mer… de där snabba besluten, de kreativa omvägarna, de oväntade vägarna framåt. För ibland börjar de som en nödlösning men visar sig vara det bästa som kunde hända.

Kanske har du själv känt att du bara är en tillfällig lösning i din organisation, i ditt team eller i ett sammanhang. Men tänk om det visar sig att just du är den permanenta lösningen. Den som får allt att hålla ihop?

För ofta är det just där livet händer. Inte trots att planen sprack. Utan tack vare att den gjorde det.