Örn eller kalkon?

Jag har tänkt en hel del på det här med ledarskap. För mig är det lite som skönhet. Svårt att definiera, men när man ser det så känner man igen det direkt.

Jag har själv haft turen att följa några riktiga förebilder… och ja, också några kalkoner. Och det märks verkligen vilken skillnad det gör.

Följer du en örn, då lär du dig flyga.
Följer du en kalkon… ja, då blir det mest kackel. 

En sak jag fortfarande försöker bli bättre på är tydlighet. Det låter så enkelt, men är egentligen rätt knepigt. Hur kan man vara tydlig nog för att ge riktning, men samtidigt lämna utrymme för människor att själva ta ansvar och växa?

Jag har landat i att jag måste vara tydlig i vad och varför men våga släppa kontrollen kring hur. Och för mig hänger det också ihop med att faktiskt stå för något. För gör man inte det, då faller man lätt för allting: trender, snabba fixar eller det som råkar kännas enklast för stunden.

Så jag går runt och funderar: kanske handlar ledarskap mindre om att leverera alla svar… och mer om att våga ställa de rätta frågorna?

Att visa riktningen… och sen lita på att andra hittar sina egna vingar.
Och jag tänker för min del att om jag inte lyckas med det…. Ja, då får jag väl åtminstone bidra med underhållningsvärdet av en vilsen kalkon som tror att den är en örn.