Att säga rätt - och få det fel!

20.01.2025

Det är många år sedan nu. Men en pinsam för att inte säga genant situation är svår att glömma. Folket i den välfyllda kyrkan stod upp när brudparet skulle lova livslång trohet. Jag var vigselförrättaren. En av mina första vigslar. Jag hade tränat på de välkända frågorna om och om igen. De satt i ryggmärgen. Men det blev fel ändå…. Inte så att jag tappade bort orden. Orden var de rätta. Men betoningen blev helt fel…
"Vill du dela med henne…." Betoningen hamnade fel. Jag blev tyst ett par sekunder… alla började skratta. "Det blev fel, jag börjar om" sa jag och denna gång blev det rätt. "Vill du dela, med henne, både glädje och sorg, medgång och motgång, och vara henne trogen till livet slut"?

Tänk att ord har så stor betydelse!

Ett ord i rätt tid. Så värdefullt.
En liten spydig kommentar. Lika obekväm och oönskad som en liten sten i skon.
Ett löfte, ett hot, en kärleksförklaring, ett förtal, en uppmuntran, en nedmuntran… eller bara avsaknad av ett efterlängtat ord…

Ord är kraftfulla, men deras verkliga betydelse beror inte bara på vad vi säger utan på hur vi säger det. 

✏️ Tonfall, betoning och kroppsspråk kan förstärka, förminska eller till och med förändra ett budskap helt. En vänlig kommentar kan uppfattas som sarkastisk om den sägs på fel sätt, och en ursäkt kan kännas tom om den inte låter genuin.

🖌️ Och det slutar inte där. Det spelar också roll vem som säger orden. Ett råd från en vän kan kännas omtänksamt och stödjande, medan samma ord från en främling kan uppfattas som påträngande. En komplimang kan värma om den kommer från rätt person, men kännas obekväm eller rentav olustig om den kommer från någon vi inte litar på.

🔐 Kommunikation handlar därför inte bara om att välja rätt ord, utan om att vara medveten om hur och av vem de levereras. Lyhördhet är avgörande – både för att förstå hur vi själva framstår och för att verkligen uppfatta vad andra försöker säga.

Hur vi uttrycker oss kan bygga förtroende eller skapa missförstånd, för ord är inte bara verktyg; de är broar mellan människor.

Och broar… ja, de kan bära oss över de djupaste vatten. Men bara om vi bygger dem med omsorg. För ibland är det inte perfektion som avgör – utan att vi vågar försöka. Och kanske var det därför jag ändå gick hem från den där vigseln med ett leende på läpparna: för oavsett hur det börjar, kan ett väl valt ord alltid hjälpa oss att hitta rätt väg framåt igen :)