Dra ut öronpropparna!

Jag har öronproppar när jag sover. Jag har provat alla varianter. I olika former, material och färger. Mitt missbruk av de började för 8 år sedan. När jag bodde i stan. Nya nattpigga och stökiga grannar var anledningen. Min tanke var: jag kan inte förändra de, men jag kan göra något åt det själv. Konstruktivt eller hur?

Problemet är att grannarna flyttade efter en kort tid men jag fortsatte med propparna. Nu bor jag sedan 4 år tillbaka ute på landet. Utan grannar. Det är knäpptyst. Men jag kan inte sova om inte propparna är i. De har blivit min snuttefilt. Mina gossedjur.

Jag sover bättre. Jag tänker att jag mår så bra när jag slipper alla ljud. MEN… det finns en dyster baksida. Jag hör inte om barnen ropar. Om de är rädda eller kissar på sig. Jag märker inte ens om min fru viskar i mitt öra att hon älskar mig.

Det började som en strategi för att slippa höra mina grannar och slutade med att jag inte hör mina barns rop. Tragiskt men sant.

Vi är många som har samma strategi när "trappuppgången" förändras. Det kan vara världen, Sverige, jobbet eller hemmet. "Öronpropparna" åker in. Ibland räcker det med mindre förändringar i relationer. Vi orkar inte helt enkelt. Flykt är en attraktiv lösning.
Men den gör något oskönt med oss.

Våra hjärtan kallnar, blicken mörknar . Det är inte bara "grannarnas" rop vi får bukt med, även de närmaste mer älskvärdas röst tystnar i vår instängda lilla värld med tiden.

Likgiltigheten utlöser ingen reaktion. Likgiltigheten är ingen reaktion. Likgiltigheten är inte en början, den är ett slut (Elie Wiesel).

Början är att vi kan göra något. Vad kan vi göra? Göra annorlunda. Det är otroligt vad man inte kan när man verkligen inte försöker. I min historia borde jag ha knackat hos grannen om mitt behov av att få sova. Ibland får man utmana sig själv. Försöka. Nu eller Aldrig. Och inte välja aldrig.

Nu, idag är möjlighetens stund. Morgondagen vet vi ingenting om.
Idag kan jag ringa samtalet jag fruktat. Knacka på "dörren" jag undvikit. Kanske börja med ett tillitsfullt sms?

Dra ut öronpropparna!