Man blir inte frisk i en sjuk miljö!

Jag kom hem efter en lång arbetsdag. Frugan sprang runt hemma helt stressad och städade. Det var hennes femte vabbdag. Jag blev lite förvånad över tempot och därför frågade: Vad håller du på med? Det var då svaret kom med bestämd röst: Man blir inte frisk i en sjuk miljö!

Om du känner mig litegrann så förstår du att jag går igång på sådana här uttalanden. Jag tänker direkt på de olika arenorna jag finns i och drar paralleller.

Jag har ju förmånen att arbete med en bredd av olika företag genom Almi. Nog märker man ganska snabbt om kulturen och arbetsmiljön får människor att blomma ut eller sjukna till!?
När jag jobbar med samtal på behandlingshem med killar med ett kriminellt CV så är det otroligt uppenbart att en sjuk miljö aldrig hjälper till med ett tillfrisknande. Hårdare klimat, hårdare människor. Kärleksfullare miljö, kärleksfullare människor.

Varför tvekar vi att satsa allt vi har på samspel och en stark samhörighet?
Kanske är det lättare att sluta sig än att öppna sig? Tystna i konflikter istället för att öppna upp för dialog och transparens. Kanske är det enklare med Fasader än ärlighet? Outtalade förväntningar som aldrig slår in och när lilla "monstret" frustration?

Här finns, tror jag, ett DOLT KAPITAL i företag och samhälle. Här har ledarskapet den stora chansen att påbörja jakten på den förlorade rubinen. För den finns där.

Man blir inte frisk i en sjuk miljö. Att "öppna fönstren" och släppa in nytt syre. Samt "bädda ur" det sjuka och bädda nytt är en bra början. Det har min fru lärt mig :)