-Mår ni bra? Jaa!  - Oroa er inte, det går över!

Alla skrattar. Men vi känner igen oss. Oron kommer som en objuden gäst och biter sig fast som en blodtörstig fästing. Den är inte välkommen. Men den kommer ändå.

Livet bjuder på alla typer av känslor. En viktig kunskap är att de inte består i all evighet. Känslor kommer och går.

Igår hade jag samtal som Etisk rådgivare med killar som kommit snett i livet. Killar som hamnat i kriminalitet och beroende. Samtalen har lärt mig två saker genom åren. Oro är meditation över skit. Skit som man har drabbats av eller drabbat andra med. Det andra är att mina känslor och mitt kanske hoppfulla perspektiv som möter de i deras oro kan faktiskt smitta. Känslor smittar. Antingen smittas vi eller så smittar vi!

Jag tror starkt på att människor kan förändras. Att hur hopplöst en situation en människa hamnat i finns det alltid en utväg. Jag har mött så många människor där hoppets låga nästan slocknat men på något sätt har en liten vind kommit från något håll och förändrat allt.

Det är inte farligt att tvivla. Att tvivla på sig själv eller på att någon eller något kan förändras. Det kanske t.o.m. är viktigt ibland.

Men…. Det är bättre att tvivla på sin tro än att tro på sina tvivel.

När tvivlet blir en del av min sanning kan det t.o.m. skada mig. Tvivla kan leda till oro. Oro kan leda till självömkan. Självömkan till depression. Och mörkret i ens inre rum blir bara mörkare och mörkare.
Därför spelar du en viktig roll! Du är viktig när någon annans låga håller på släckas. Din eld kan värma, lysa upp lite. Finns dessutom tilliten kan du t.o.m. tända deras tynande veke med din låga. Se aldrig ner på din egen låga. Hur liten den än är! Den kan vara någon annans antändande gnista!