Och du tuggar tuggummi!

Vi är väldigt snabba på att sätta människor i fack.

Religion.
Nationalitet.
Kultur.

"Så där är de nog…"
Efter en vecka på semester i Egypten med familjen. Och efter att ha kommit hem i natt och nu tar mitt morgonkaffe… tänker jag mycket på just det.

En liten händelse fastnade.

Jag går in i en butik. Det är Ramadan och klockan är runt fem på eftermiddagen. Säljaren som följer mig runt i butiken är otroligt trevlig. Skämtsam. Väldigt serviceminded.
Efter en stund säger han:

"Det värsta med Ramadan är inte att inte få äta eller dricka tills solen går ner… det är rökandet." Han är storrökare, berättar han, och har väldigt ont i huvudet just nu. Trots det är han glad, skämtar och hjälper mig hitta det jag letar efter. När jag är klar går vi till kassan. Där sitter ägaren. Bakom honom på väggen hänger flera bilder på Jesus. Jag inser att han är kristen… i ett muslimskt land. Mina fördomar synas direkt och jag hör mig själv säga, lite förvånat:

"Så du är kristen… och du är muslim?"

Som om det vore något märkligt att de jobbar tillsammans. Säljaren tittar snabbt på mig och svarar:

"Ja… och du tuggar tuggummi."

Sen brister vi alla tre ut i ett gapskratt. Och någonstans där blev det väldigt tydligt. Problemet finns ofta inte i verkligheten. Det finns i våra föreställningar.