Skvallerbytta!

Jag satt i bilen och lyssnade på P1- för vissa gubbvarning för andra ett tecken på att man vill vara allmänbildad :). De pratar om skvaller. Jag känner mig träffad. Visst kan det vara lite skönt ibland att ringa upp en kollega eller vän och dela en inte alltför upplyftande tanke om någon annan? Känner du dig då som en skvallerbytta eller reflekterar du inte alls över dig själv när samtalet är slut? Du kanske inte sysslar med sådant. Men här kommer en intressant reflektion efter radioprogrammet: Skvaller är en form av bearbetning!

Vi har alla behov att bearbeta intryck, upplevelser och minnen. Frågan är bara vilken strategi vi har. Skvaller är en! Inte den bästa men dock en strategi. Varför? För den sätter aldrig fokus på min egen utveckling utan har endast fokus på andras brister. Ett tillägg till skvallret skulle kanske kunna vara: Vad har jag för beteenden som stör andra? Hur hade jag varit som chef? Hur hade jag blivit om jag hade haft samma bakgrund? Vi kan aldrig ändra på andra.... men vi kan spegla oss i andra för att utveckla oss själva. När du upptäcker något "annorlunda" hos andra som du vill skvallra om....vänd fokuset mot dig. Prata då gärna med en vän eller kollega och delge den känsla eller tanke som du fick i din reaktion på någon annans brist! Jag ska göra ett försök!

Vilka alternativ har du till skvaller? Har du ett bra tips på upplyftande "skvaller" (läsa bearbetning)?