Undra vad man ser från tornet?

Samma utsikt varje dag. Samma slinga. Där stiger den gamla tanten på som vanligt. Idag är det skägget som kör. Ibland är han sjuk. Då är det greken istället. Tiden går. Månaderna går. Till och med åren. Du har skymtat från fönstret ett torn på en kulle långt borta. Undra vad man ser från det tornet? Varför ligger det där? Vad finns runt omkring? Men så kommer du fram till samma slutsats gång på gång. Bussen åker inte den vägen. Slingan passerar inte där. Det är samma hållplatser år från år. Samma vägar. Samma timmar och sekunder.

Varför sitter du kvar? Varför hoppas du inte av bussen. Liftar? Gå till kullen? Ber någon köra dig dit? Ta körkort och bestämma själv vart du ska åka? Upptäcka det och många andra torn eller spännande platser? Men du förstår inte Daniel. Det finns massor med förklaringar och ursäkter till att jag sitter kvar i bussen. Jag kan inte hjälpa att jag är där jag är. Det är inte mitt fel att mitt liv ser ut som det gör 👀!

Vi har alla massor med förklaringar till varför vi sitter i bussen. Taskig barndombussen, skildbussen, åldersbussen, för lite utbildningbussen, politikensfelbussen, YOU NAME IT!
Släng busskortet och byt det mot körkort (läs ta ansvar). Det är skillnad på busskort och körkort. Vilket? Du kan påverka vart du ska. Du styr. Du bestämmer. Autonomin får sin plats och du börjar blomma. Energin kommer tillbaka. Livslusten. Färgfiltret byts ut från det gamla svartvita.

Ta tillbaks ansvaret för din framtid. Din väg. Dina vardag. Du kan påverka genom beslut. Är du trött på omgivningen? Utsikten? Slingan? Sluta gnäll. Rör på dig. Ta beslut. Fokusera på det du kan påverka. "Tornet" väntar på dig. Vägen till något nytt börjar alltid där du är hand i hand med din nyfunna vän, Mr Ansvar‼️