Vad har avund med scones att göra?

Det är tidig söndagsmorgon. Alla sover. Alla utom jag. Min hjärna verkar tycka att det är bättre att tänka än att sova. Jag tänker på allt och inget samtidigt. Till slut går jag upp. Katten möter mig. Han vill ut. Bryggaren sätter igång och till slut hamnar jag på min favoritplats i hemmet.

*Fåtöljen
*Tystnaden
*Kaffekoppen
*Mörkret

Jag börjar jämföra. Varför sover alla utom jag? Varför har jag lättare att gå upp i vikt än andra? Om jag hade pengar som Mr. X hade jag kunnat....
Loopen fortsätter. Jag inser att jag är missnöjd. Varför då? Jag jämför. Fokuserar på det jag inte har.

Alla har vi pistolen i vårt hölster. Laddad och klar. Det är bara offret som saknas. Förr eller senare dyker den upp. Vem är då offret? Vem som helst som har mer än mig! Alla som har fler karat, fler hästkrafter, större plånbok, bil, kontor, muskler.... Avunden siktar in sig på de som har mer. Jag vet. Du skulle aldrig döda någon annan. Inte jag heller.... Men avunden tar död på mig själv. Den dödar min glädje och framför allt min tacksamhet. För den fokuserar på det jag inte har och gör mig blind för det jag har. Jämförelsen. Är en riktig tjuv. Den vill ha det som inte är mitt.

Om jag istället fokuserar på det jag har så får jag ganska snart fint sällskap. Av tacksamheten. Och om jag dessutom börjar räkna upp allt det fina som finns hos människor i min omgivning så upptäcker jag att både sinnesron och glädjen vill göra mig sällskap.

Det går att byta rum. jag kan leda mitt hjärta. Från gnällavdelningen till förnöjsamhetsrummet.
Solen börjar gå upp. Mitt hjärta är upprymt. Tacksam ännu en gång 🙏Jag ska nog sätta igång och baka scones. Överaska familjen med frukost... Vilken fantastisk dag som väntar ❤️