Igår beställde jag en del saker på nätet. Klickade runt, jämförde alternativ, la till något extra för att komma upp i fraktfritt. Allt gick snabbt, smidigt och helt på mina villkor.
Veckan som gått har varit tät av människor. Rum fyllda av skratt och artighet, samtal som drog ut på tiden. Men det som stannat kvar mest är inte vad som hände… utan hur jag mötte det.
Förra helgen satt jag med en gammal ledargestalt över en kopp kaffe. Vi pratade om livet, jobbet och alla de där planerna vi alltid gör. Mitt i samtalet log han och sa:
Tillbaka efter semestern. Kroppen är utvilad. Tankarna är… någonstans mellan dåtid och framtid. Under ledigheten slogs jag av hur mycket vår bild av framtiden påverkar vårt nu. Inte bara i de stora besluten utan i det lilla, tysta: Hur vi vaknar. Hur vi lyssnar. Hur vi är mot varandra.
"Pappa skulle dö UTAN mamma. Och mamma skulle dö MED pappa."
Någon sa det från scenen. Det var på aktörskonferensen jag deltog i veckan som gått. Jag minns inte vem det var som yppade orden. Men frasen har bott i mig sen dess. Jag har idisslat den - "ge människor kontext"
Folk gör sitt bästa. Oftast. Men vi dömer ändå – snabbt, slarvigt och gärna.
En vän sa det en gång när jag klev in i rummet: "Det hörs när du har anlänt. Man tar aldrig fel när skratten fyller lokalen – det är Daniel som kommer! Du har en last, min vän… du älskar att skratta!"
Det är många år sedan nu. Men en pinsam för att inte säga genant situation är svår att glömma. Folket i den välfyllda kyrkan stod upp när brudparet skulle lova livslång trohet. Jag var vigselförrättaren. En av mina första vigslar. Jag hade tränat på de välkända frågorna om och om igen. De satt i ryggmärgen. Men det blev fel...
Hörde någon säga det i helgen som gick... "Get yourself a tribe"
De orden vill inte släppa mig…
Jag log när jag läste citatet. De flesta som känner mig vet att jag älskar humor. Men det finns ju ett djup i orden som vi känner igen oss i. Att ha en dålig dag på jobbet är som att sätta på dig strumpor efter att ha trampat i en vattenpöl. Eller som att tro att det är fredag… fast det är måndag....